Har du någonsin känt känslan av att inte vilja gå upp på morgonen?
Har du någonsin känt känslan att ingen skulle bry sig om du bryter ihop eller försvinner?
Jag känner press hela tiden. Att man måste vara perfekt.
Att ingen skulle gilla dig om du var dig själv.
Att du istället får gå runt och tänka på exakt varje steg du tar, varje rörelse, varje ord. Bara för att passa in & inte vara annorlunda.
Att så fort man säger något, ändras attityderna.
Allt kommer ordna sig en dag, det vet jag. Men just nu känner jag bara att folk kan visa lite respekt.
Ingen behöver säga ett ljud om mitt utseende/beteende för det här är jag.
Och vet du vad? Jag kommer inte ändra mig för din skull och jag är stolt över det.